Fyra dagar kvar

innan vi är 5 i lilla huset på Dagsgränd.

Igår åkte sakerna fram. Mat och Vattenskål står framme i köket. Buren bars in och fälldes upp och i den la barnen en bädda, ett par ben och en leksak. Halsbandet ligger redan i bilen så ikväll ska vi lägga ut ett ben, en kudde, kopplet, en skål så vi kan ge vatten och något hunden kan kräkas i om den blir åksjuk. Kan tänka mig att på lördagsmorgon 05:30 när det bär i väg så är kanske inte tankarna riktigt vakna och vi kommer nog dessutom vara så upp över öronen över att det äntligen är dags så det är nog bäst packa med det vi behöver nu.

Idag har jag målat hörnet där buren ska få sin plats och ikväll ska Jocke sätta upp sista hyllan, tv:n etc sedan kommer buren stå där tom och tyst i väntan på Enzo.

Vi bad barnens farfar att vara barnvakt vilket han nästan aldrig tackar nej till. Jag hoppades innerligt att han inte skulle fråga varför men frågan kom... Jag blev stel och tyst och Jocke sa att vi skulle till Sundsvall igen. Då trodde han att vi skulle gifta oss...HAHA. Att ljuga för folk över telefon går ganska bra men när man står mitt framför en person så kan jag inte ljuga. Bara tanken av att göra det får mig att vilja försvinna ner i jorden. Jocke tog kommandot och beslutet att berätta vad vi ska göra så nu vet han om det. Ganska skönt måste jag säga. Nu behöver vi inte vara rädd att han ska komma förbi spontant och hitta massa hundsaker ivårt hus. Det är inte så enkelt som man kan tro att hålla något hemligt om än man vill.